Lyxfrukost (rostad macka med ost OCH marmelad), te och min bärbara dator. Störst förtjänst har kanske min ledsna högerarm, -axel och -handled som hindrar mig från att sticka och göra tunga saker.
Det är dessa två par vantar som är mina främsta misstänkta till bovar i dramat. Lovikkavantar i strävt och oelastiskt garn som inte låter sig stickas utan en viss mängd milt våld. Sånt sliter på leder hos en otränad Sara.
De röda vantarna har en bra bit kvar men de får nog vänta tills jag är bättre och då blir det nog bara ett varv eller två i taget. Vill inte ha så här ont igen! De svarta ska bara broderas men det tilltänkta garnet kommer med posten tidigast nästa vecka så de får vänta ett tag till. De ska sambons arbetskamrat få i utbyte mot middag hemma hos henne. Hon har utlovat stökiga barn också och det tas tacksamt emot! Ska bli trevligt att hälsa på hemma hos dem.
Jag har på grund av mitt onda haft tråkigt och har jag tråkigt blir jag ledsen och får svårt att motivera mig till att göra nytta vilket spär på ledsenheten. Men så kan man ju inte hålla på! Därför uppstod nu bloggen. =)
Den kommer att få fungera som morot för att få nytta-saker gjorda.
Ambitionsnivån är ännu inte satt men jag hoppas på att kunna hålla nått intresse uppe så att jag kan få i alla fall några läsare! =)
Och jag kan hälsa att du har fått en som kommer att följa din blogg. :-)
SvaraRaderaVälkommen som bloggare!!!
Lycka till med nya bloggen! En varningens ord:Man blir totalt beroende av bloggandet och att läsa andras bloggar:)H.Tilda
SvaraRaderaKul att du startat en blogg! Jag ska självklart följa dig :)
SvaraRaderaNu är du officiellt töntigare än mig
SvaraRadera